Ska börja packa ryggsäckarna och göra lite fika till träningen i dag. Förra onsdagen blev det ingen träning, så nu känns det som om det var länge sen. I dag blir vi tre stycken. Ganska bra när man inte är för många, ca 3-6 är lagom. Ska träna mycket på långa linjetag och fältsök med fågel idag. Sen avslutar vi väl med lite skott och fågel. Det är så himla roligt. Sen när man ser att hundarna tycket det är minst lika kul så njuter man. Vad gjorde man utan hundarna? Kan inte tänka mig ett liv utan hundar. Men tre känns som en för mycket. Men nu har man dom och älskar dom lika mycket.

 Det var ju inte meningen att vi skulle ha någon valp ur Dixis sista kull, utan vi skulle spara en från Novas sista kull bara för att inte ha tre hundar så många år. Men när vi hade valpkullen så fick vi ett besked som gjorde att vi tog Nova ur avel och kastrerade henne pga ev. sjukdomsrisk. Så för att ha någon kvar som vi kan fortsätta avla på så bestämde vi oss för att spara en ur sista kullen.

Om Champe blir pappa någon gång så kan man ju spara en tik och avla vidare på i framtiden.

Det var jätte svårt att välja valp, men till slut så bestämde vi oss för Champe. Men så en kväll så hade Camilla och jag taigt upp en annan valp i hennes rum och gosat med och började ändra oss och ville spara den.  Nästa morgon när jag vaknade så satt det en valp nedanför min säng och gnällde. Jag trodde Camilla eller Thomas hade satt en valp där för att väcka mig, men ingen av dom var hemma. Jag satt mig upp i sängen och tittade vem det var, å det var ju lilla Champe! Då hade han klättrat över planket som vi hade nere i halle där alla valpar var och gått uppför trappan knappt 7 veckor ung och letat sig in i mitt sovrum och väckte mig med sitt gulliga valppip. Å det gick rakt in i hjärtat, då hade vi kvällen innan nästan bestämt oss för en annan valp och det var precis som om Champe kunde känna och veta det. Så det var inte svårt att ta tillbaka beslutet att behålla lilla Champe. Ett minne som jag aldrig kommer att glömma.