Trodde vi skulle få provsvar i går. Ringde och ringde till Ulltuna, till slut fick vi tag på en sköterska som bara kunde ge rådet att komma in med henne för att få mer smärtlindring och ligga kvar där tills provsvaret kommit. Dixi som är så rädd för att åka till veterinären så hon skakar och mjällar. Vill inte att hon ska behöva ha det så om det är hennes sista vecka.

Vi ringde Persson, våran veterinär och ville fråga om han kunde komma hem till oss om det ev, skulle bli ett avslut. Så hon slipper åka till veterinären. Han sa att han skulle gärna gjort det men nu var han sjukskriven, hade brutit revbenen och kunde inte resa sig. Så typiskt.

Vi har sagt hela tiden att vi inte ska tänka egoistikst utan på hennes bästa.

Flera gånger har har vi sagt att vi borde låta henne få somna in och slippa det här. Ligga och vänta på ett provsvar som kanske ändå avgör ett avslut för henne, men så tänker vi att tänk om svaret säger att hon kan bli bra, hur känner man då???? Benet sväller för varje dag och hon blir stelare och stelar och haltar. Med orden från veterinären som sa att det såg inte bra ut efter operationen så känns det som det inte är så stor chans att hon ska bli bra. Så svårt att bestämma över sin älskades liv.

 Våran älskade Dixi