Fick hämta Dixi idag. Så skönt att ha henne hemma igen, men jag bävar för provsvaret. Jag både vill och inte vill att tiden ska gå fort tills dom hör av sig.

Hon är så himla klok den här hunden, hennes blick ser ut som om hon vet allt som vi tänker. Så svårt att hålla tårarna borta när man gosar med henne. Vill ju inte att hon ska känna hur ledsen man är.

Imorse lämnades Dixi in på Ulltuna för att ta bort en bit av svullnaden.

Dom ringde nyss och sa att dom tagit ut en stor bit. Att det nästan som rann ut vävnad när dom öppnade svullnaden och att det såg inte bra ut. Hon kommer att bli kvar över natten för att hon kommer att ha ont så dom vill ha uppsikt på henne och ge henne smärtlindring. Provsvaret kunde ta några dagar till en vecka att få.

Å gud vad jag tycker synd om våran älskade Dixi, varför ska det bli så här? Kan hon inte få vara frisk dom åren som hon har kvar och få springa i skogen och hämta dummisar och fåglar och bada som hon älskar och få vara glad och slippa ha ont. Nedrans cancer. Jag vill inte att djur ska ha ont och behöva lida.

Önskar man fick sova kvar där med sin hund.

Fy sjutton vilken väntan det blir nu och vad som händer efter det.

Vilken lång dag det var i går inne på Ulltuna, från 10.00 till ca 16.30

Röntgade och undersökte Dixis svullnad på benet, hon sa att det var inget brutet och ingen cancer kanske någon muskel som brustit och blodansamling runt benet. Fick en tid för ultraljud på måndag för att kunna se lite mer.

Några timmar efter att vi kommit hem så ringde veterinären och sa att hon har tråkiga nyheter, då hade en annan veterinär tittat på bilderna och sagt att det var med stor sannolikhet cancer som hon har. Så vi fick tid för biopsiprov på måndag i stället.

Blir en jobbig tid att vänta på svaret.